tisdag 20 januari 2015

Osäker på framtiden

Sen jag började arbetsträna i oktober -14 har min ork dalat allt mer för varje vecka, månad som gått. Sen nyår har jag knappt orkat mig ut utanför dörren efter mina två timmar om dagen, fyra dagar i veckan. Jag märker av flera saker som varnar mig om att det börjar gå nerför igen. Varför? Jag skulle ju vara uppe i halvtid nu men inte en chans i världen att det gick. Det går bra på jobbet, nu känner jag att jag fungerar bra när jag är där. Men det är sen, efteråt som allt annat får ta stryk. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det här. Om det bara är att fortsätta köra på, fortsätta att öka upp arbetstiden och hoppas på att det blir bättre med tiden, att det bara är så här det kommer få vara eller att det bara handlar om att jag bara behöver komma igång mer. Känner mig väldigt osäker på framtiden. Börjar tappa tron på att det någonsin kommer att bli bra, att jag någonsin kommer att fungera normalt igen. Känner mig ledsen.

9 kommentarer:

  1. Vad bra du skriver! Du är verkligen duktig på att uttrycka dig, jag hoppas att du fortsätter att skriva på bloggen när du orkar. Var snäll mot dig själv! /Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag försöker vara snäll mot mig själv men vill så mycket också så ibland är det svårt att lyssna på det kroppen försöker säga. Kram

      Radera
  2. Vad tungt det låter. Du är inte ensam om att uppleva det här och jag känner så väl igen det du beskriver av ledsamhet och jobbiga tankar om framtiden. Många tankar och värme till dig, från en som hade liknande tankar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns lite tungt just nu men jag försöker hålla mig över vattenytan. Tyvärr vet jag ju att det är fler med mig som är i den här verkligheten. Men det låter positivt att dina verkar ljusare nu, eller har jag fel? Hur kom du förbi dessa negativa tankar om dig själv och framtiden? Kram

      Radera
    2. Det stämmer att mina tankar är ljusare nu och jag tror att en stor orsak till det är att jag fick lite klarhet i de bakomliggande orsakerna till utmattningen, dvs hypermobilitetssyndrom och ADHD. Det finns fortfarande ett antal frågetecken kring varför jag fungerar som jag gör men inte alls som tidigare då jag febrilt försökte göra allt i min makt för att utmattningen skulle läka och ändå gick det inte. Jag tror att det var mycket känslan av att inte alls passa in i utmattningsmallen som gav mycket av hopplöshetstankarna. Sen är det fortfarande så att jag undrar hur många som egentligen passar in i den där mallen även bland alla som inte har bakomliggande sjukdomar och funktionsnedsättningar och min bild just nu är att det är mallen, den rådande förståelsen för hur utmattade personer ska bli friska, som är skev. Det är definitivt inte alla drabbade som det är fel på utan vården, arbetsmarknaden, samhället i stort och inte minst rehabiliteringskedjan som inte är särskilt ändamålsenligt utformad.

      Radera
    3. Tack för att du delar med dig och skönt att dina tankar är ljusare! Vi får återkomma till det här vartefter.. just nu tappade jag orken totalt. Hjärnan fungerar inte riktigt.. Kram

      Radera
  3. Lyssna på dej själv och din kunskap om dina symtom och din kropp. Angående utmattning har jag fått lära mej att två veckors ökade symtom efter en aktivitetshöjning (kan vara allt från infektion till ökning i arbetstid) är okej, men om det inte balanserar sej efter dessa veckor gått måste man börja fundera på varför det blir som det blir. Kanske dags att diskutera med någon av dina kontakter? Psykologen? F-kassan? Känner oxå igen tankarna om framtiden, för mej pendlar det fram och till baka - mellan hopp och hopplöshet! Så mycket längtan!!
    Kramar och uppmuntran till dej!!

    SvaraRadera
  4. Tack för stöttningen! Finns en del jag vill skriva till dig men jag orkar inte just nu.. Men en stor kram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skriv då du orkar!!! Jag förstår. Skriv på mailen om det känns lättare! Massor med kramar!!

      Radera