onsdag 31 december 2014

Årets sista dag

Jag har verkligen inte haft ork att skriva något här, ber om ursäkt för det! Jag känner dock att en dags ledighet mitt i veckan har gjort skillnad för mitt mående men det är kanske svårt att avgöra eftersom det varit en hel del helgdagar med ledigt nu senaste tiden. Så har jag varit hemma och varit magsjuk också, innan jul. Men jag har i vilket fall som helst inte börjat med någon ny medicin så jag kan konstatera att sänkningen av aktivitetsnivån har gjort skillnad till det bättre.

Akupunkturen är slut och jag har fortfarande ont i ena axeln men jag tror att akupunkturen hjälpt mig på annat sätt i alla fall. Yogan är också slut, fick erbjudande om att fortsätta några gånger efter nyår men jag har valt att koncentrera mig på träning och arbetsträning istället. Kanske inte var min grej riktigt med yoga så den blev nog mest ett ont måste än något jag verkligen ville.

Årets sista dag. Hoppas och tror att kommande år blir bättre än detta. Jag önskar er alla ett Gott Nytt År!

söndag 7 december 2014

Akupunkturen har faktiskt gjort skillnad

Länge sedan jag skrev här nu. Dagarna bara rusar på och jag tänker att imorgon ska jag sätta mig och skriva några rader på bloggen. Men nej, orken har inte infunnit sig och inte heller lusten.

Förra veckan efter uppföljningsmötet på AF hade jag min första lediga dag. Den dagen orkade jag ingenting. Utslagen. Den här veckan hade jag yoga den dagen och det gick men det var en seg dag.

På tal om yogan så var det första gången någonsin sen jag började yoga i våras som jag klarade av att genomföra alla rörelser utan att få bortdomnade kroppsdelar. Har speciellt haft svårt med en övning där man ska lägga händerna på axlarna med tummarna bakåt och armbågarna rakt ut och sen vrida kroppen från vänster till höger och tvärtom. Jag har varit tvungen att ha knutna händer, dvs ej ner med tummen, har inte klarat av att genomföra hela övningen innan mina händer och armar börjat domna bort. Men den här gången gick det hela vägen. Jag undrar om inte akupunkturen har gjort sitt till. Kändes jättebra trots att jag fortfarande har värk i ena axeln och känner av handlederna men trots detta kunde jag genomföra hela yogapasset. Häftig känsla!

Jag har nog varit rätt skeptisk till akupunktur och dess verkan. Jag har provat en gång tidigare mot värk i tumseneskidan med det hjälpte inte. Kan ju berott på att det var så trångt där att det slutade med en operation. Men den här gången verkar det faktiskt som att akupunkturen fungerar, fast kanske inte helt mot det som det var tänkt men bra följder på vägen.

tisdag 25 november 2014

Sänkning och omstrukturering av aktivitetsnivån

Idag har jag haft uppföljningsmöte med AF, FK, arbetsgivaren och terapeuten. Vi kom fram till att inte öka på min arbetstid utan snarare sänka nivån något. En ledig dag i veckan samt flytta om sjukgymnastiken till den lediga dagen även om jag helst hade velat haft en helt ledig dag. Aktivitetsnivån blir jämnare om jag flyttar sjukgymnastiken till den lediga dagen och inte inleder veckan med mastodont-pass, dvs både jobb och sjukgymnastik samma dag. Nu blir det bara ett sådant pass i veckan och det får avsluta arbetsveckan och helgen får agera återhämtning.

Igår hade jag uppföljning med min läkare. Han vill att jag lägger till ytterligare en medicin för att stabilisera måendet. Jag vill inte äta mer mediciner och vet nu inte alls hur jag ska göra. Jag har redan sagt nej till denna medicin en gång innan sommaren då jag upplevde att jag var på bättringsvägen och tyckte då att det var dumt att förstöra det. Jag vill ju helst sluta med de mediciner jag redan äter men det tycker inte läkaren att jag bör göra just nu. Känns som om det är så enkelt att bara skriva ut mediciner som om det vore en snabb lösning på problemet. Måste fundera lite till på det där men troligtvis tänker jag inte börja med någon mer medicin. Men å andra sidan måste man gå med på den behandling som erbjuds för att ha gjort sitt till för tillfrisknandet.

onsdag 19 november 2014

Träningsvärk eller bara för mycket

Svackan verkar hålla i sig. Förra veckan var jag på sjukgymnastiken men det blev ingen direkt hårdträning (hårdträning i min bemärkelse). Jag fick börja med akupunktur förra måndagen, har en axel som känns spänd och den vill liksom inte följa med ner när jag ska släppa ner axlarna. Är nog rätt spänd överlag i muskulaturen. Problemet med axeln och muskulaturen runt omkring har pågått ett tag så det var verkligen hög tid att försöka åtgärda det. Jag har fått dragit ner på min aktivitetsnivå, tagit steg tillbaka i min träning. Jag har ingen ork kvar. Allt börjar kännas övermäktigt igen. Det känns så nedslående, jag vill ju bara bli bra.

Idag var jag tvungen att stanna hemma från arbetsträningen, första gången sen jag började i oktober. Jag har träningsvärk eller värk på grund av något i hela kroppen. I leder och muskulatur, fötter, ben, rygg, nacke, armar och huvud. Trött är jag också, varit helt frånvarande idag. Har bara legat på soffan hela dagen fram tills kvällen kom. Igår var jag på jobbet längre än de vanliga två timmarna på grund av en utvecklingsdag med arbetsgruppen. Jag avbröt dock efter 3,5 timme, då fick det räcka för mig. I måndags sjukgymnastik och akupunktur. I söndags en promenad, lite längre än vad jag brukar. Sammantaget blev det för mycket. Lärdom: jag tror att jag orkar mer än vad jag gör just nu.

fredag 7 november 2014

Som om det inte räckte med ett bakslag

Ja, hur ska jag skriva det här. Nästa vecka ska vi fira en kollega på jobbet som fyller stort, gå ut och äta och ge present. En nära kollega. Jag vill följa med, tror att jag orkar och klarar det men om det inte vore för ett stort MEN.

Glad svarade jag på mailet att jag ville följa med och vilken mat jag ville ha, men precis i samma ögonblick som jag ska trycka iväg mailet ser jag det som jag inte behövde just nu. Människan som till stor del bidragit till att driva mig i väggen är inbjuden och ska med på den här middagen. Människan som får mitt blod att frysa till is, hjärtat ömsom stanna och ömsom slå så hårt att det gör ont. Jag raderar mitt svar. Kan inte längre följa med. Kommer inte fixa det, kommer bryta ihop, gråta, ställa till med en scen. Men jag vill ju fira min kollega. Ska den där människan få förstöra det? Ska den där människan få vinna återigen? Blir min bitterhet ännu mer djup och tärande? Kan jag följa med och hantera situationen?

Människan tillhör inte min arbetsgrupp så varför den där skulle följa med förstår jag inte. Lyckas alltid hålla sig framme och nästla sig in för egen vinnings skull. Får svårt att andas bara jag tänker på det. Hur många år ska det behöva ta innan jag kan hantera den där? Jag går ju i terapi men det har inte hjälpt än, inte när det gäller den där människan. Nästan snällt av mig att kalla den där för människa.

Jag måste bli hård, skapa ett hårt skal så inget biter på mig, inget kan påverka mig negativt. Men jag är inte sådan, är mjuk, känslosam och lättpåverkad. Vill inte vara hård och känslolös. Känslolös har jag varit ändå så det räcker under min sjukskrivning, då när depressionen var som värst. Men det kanske är enda sättet för att överleva.

Helgen är förstörd, kommer bara att tänka på det där. Försöka komma fram till hur jag ska göra. Måste bestämma mig, mat ska beställas, är beställt men jag får komma in med min beställning på måndag om det behövs. Svårt att andas.

Bakslag eller bara en dipp

Nu har jag varit igång och arbetstränat i över fem veckor. Det har ju gått lite upp och ner men jag har ändå orkat med. Det har rullat på med både arbetsträning, sjukgymnastik och yoga. Tills den här veckan startade. Ont i kroppen, dimma i huvudet, orkeslöshet och ett inre som bara skriker efter ensamhet. Känslan av att inte orka med, att inte behöva vara uppbokad, att bara kunna försvinna bort en stund och bara vara för mig själv. Inte en stund, typ hela tiden. Ingen sjukgymnastik i måndags, ingen yoga i onsdags. Men jag har varit på jobbet, det prioriterade jag. Känns sådär. Tryck över bröstet, kanske ångest. Vill vara ifred.

söndag 26 oktober 2014

Kontoret intaget

Under veckan som gått har jag tagit mitt gamla kontor i besittning igen. Först med stöd av min terapeut som satt med mig på kontoret under nästan två timmar. Jag fick gå in stegvis och tillslut sätta mig i kontorsstolen, gå igenom lådor och skåp där det fanns saker som väckte djupa negativa känslor. Vi pratade om det och bearbetade det och tillslut kändes det helt okej att sitta där. Men för att den känslan ska kvarstå så måste jag sitta på kontoret minst 30 minuter varje arbetsdag och helst göra något som är positivt för mig och nödvändigtvis inte något som har med jobbet att göra. Detta ska jag hålla på med i minst två veckor så får vi utvärdera sedan.
Jag bestämde mig redan samma dag som jag intog kontoret igen att jag skulle ändra om där så jag fick en nystart. Jag har bytt gardiner, ställt in ljuslyktor, plädar och nya vaser. Helt ny färg och det blev så fint, en helt annan energi där nu. Känns redan som om jag kommer att trivas. Bara lite nya växter kvar och så en dator då som jag väntar på. Imorgon börjar en ny arbetsvecka.

tisdag 21 oktober 2014

Att se det positiva i det negativa

I fredags fick jag ett riktigt bakslag i min arbetsträning. Följde med på ett möte, vi var sex stycken. I början gick allt jättebra. Jag kunde till och med delta i diskussionen och jag kom ihåg hur man gjorde vissa saker. Men sen, helt utan förvarning, blev allas prat bara för mycket. Min hjärna kändes som om den skulle sprängas, ljudnivån ökade och ökade, och jag kände hur paniken kom smygande. Jag försökte bemästra situationen och stanna kvar i den men min chef såg på mig att allt inte var okej och sa tillslut till mig att gå ut från mötet, att jag inte behövde sitta kvar. Hon följde med ut. Då brast det, tårarna kom och skammen kom över mig. Jag trodde att jag var bättre än så här, trodde faktiskt att jag skulle klara det där mötet. Skämdes. Men ingen räknar med att jag ska tuta och köra precis som om inget hänt, ingen annan än jag själv. Sover dåligt. Somnar inte, vaknar tidigt.

Idag träffade jag min terapeut. Hon försöker få mig att se det positiva som hänt senaste månaderna. Jag är på arbetsplatsen, jag sa ja till att följa med på mötet och jag kände att jag ville det. Jag tänkte bemästra situationen och hade förmodligen gjort det om inte min chef hade tagit med mig ut. Jag kom ihåg saker sen tidigare och jag var delaktig. Detta fanns inte på kartan för ett halvår sedan. Så jag får helt enkelt försöka se det positiva i det negativa som jag upplevde som bakslag, som ett slag i ansiktet. Men måste vara positiv. Ändra tankesätt. Positiv.

torsdag 16 oktober 2014

Utförsäkring och Arbetslivsintroduktion

Då har jag alltså kommit till tidpunkten i min sjukskrivning när det är dags att bli utförsäkrad. Utslängd från sjukförsäkringen och inkastad hos Arbetsförmedlingen (AF). I min situation, med ett fast arbete i botten, känns detta mer än knepigt. Jag blir inskriven på arbetsförmedlingen trots att jag faktiskt har en anställning som jag dessutom håller på att försöka komma tillbaka till. Dessutom är jag fortfarande heltidssjukskriven och inte aktuell för jobbsökande. Rehabiliteringsplanen är redan gjord och inget ändras i denna bara för att jag nu tillhör AF. Bara pengarna som blir något annat. Nu ska jag fylla i papper varje månad för att få några pengar och det var inte det lättaste att förstå hur när man redan är lite stel i tänket. Inte från den första till den sista utan kanske från den 26:e till den 25:e. Där någonstans stängde min hjärna ner ett tag, onödig information tyckte den nog.

Syftet med Arbetslivsintroduktion som det heter, det program som man skrivs in i när man blir utförsäkrad är lite för mig en gåta. Grundsyftet som jag förstått det är att det inte ska löna sig att vara sjukskriven länge och att man ska få en putt ut i arbetslivet igen. Men, jag blir inte friskare snabbare bara för att jag skrivs in på AF. Inte någon annan heller. Kanske ser bra ut i statistiken men frågan är vad det gör för den som behöver genomgå detta.

För mig kändes ändå mötet med AF lugnt. Min handläggare på FK kommer vara med hela vägen och planen är klar så det fanns inte så mycket att diskutera. Mer formalia. Känns mer som om jag tar upp tid för denna handläggare på AF i onödan, skapar pappersarbete. Men inte mitt problem, kanske bara bra så skapar det fler jobbtillfällen i samhället. Dock så blir det mer för mig att hålla reda på, närvaroförsäkran, reseersättning, kontakt med A-kassan, tjänstledigt, karensdag och kanske en hel del annat. Men jag verkar ha bra handläggare både på FK och AF så det ska väl fungera det här hoppas jag.

onsdag 15 oktober 2014

Inte så stark som jag trodde

Nä, jag var inte så stark som jag trodde. Jag tänkte att det här kommer inte ta så lång tid upp till heltid. Larvigt med bara en och en halv timme om dagen. Men inte. Jag är i en dimma. Hamnar ofta i en bubbla i röriga situationer, ser att människor pratar runt omkring men jag hör inte, registrerar inte. Två röriga situationer som är värst just nu är tjatter kring fikabordet (4-8 personer) och möten (4-8 personer). Stresspåslag av hög rang enligt min terapeut. Något att jobba på.
Imorgon kommer jag få tillbaka mitt gamla kontor, det jag satt i när jag brakade och blev sjukskriven. Jag kommer inte gå in där imorgon, inte nästa dag heller. Nästa vecka kommer jag börja exponeringsöva mig tillbaka till en neutral relation med det där kontoret. Min terapeut kommer vara med första gången men sen måste jag fortsätta att exponera mig gradvis i minst två veckor för att inte falla tillbaka i något negativt. Det blir tuffare än vad jag trodde. Jag trodde jag var stark nu, trodde att jag klarar vad som helst. Jag känner mig allt annat än stark. Men en sak är säker, jag är inte personen som brakade för två och ett halvt år sedan, kommer aldrig bli det igen!

lördag 11 oktober 2014

Arbetsträning

Ja, så har jag då börjat att arbetsträna igen. Det är snart två år sedan jag försökte mig på det sist. Det blev verkligen inte min plan A men jag får göra det bästa av det. Tyvärr har jag redan efter första veckan fått en hel del stresspåslag vilket i och för sig inte är konstigt eftersom det var länge sedan jag var i denna miljö men dock jobbigt och lite hopplöshets känsla över det. Jag kan inte hålla fokus, klarar inte av att läsa mer än två meningar i taget och sen kommer jag bort mig. Jag har svårt att sova men är dödstrött hela tiden. Känner mig ledsen fast jag inte riktigt förstår varför. Blir snurrig av situationer med fler än två-tre personer samtidigt. Sen har det tyvärr börjat infinna sig en stor, äcklig klump i magen som bara skriker att jag ska ta mig därifrån. Jag ska vara där en och en halv timma om dagen plus mina tre träningstider i veckan. Min KBT-terapeut tycker att jag ska backa lite eller åtminstone ändra vilken tid på dagen jag är där och vad jag gör när jag är där. Jag tänker försöka ge det en vecka till enligt planen så får jag se sen hur det blir. De två första veckorna ska ju ändå vara värst enligt min terapeut.

I veckan ska jag träffa min handläggare på FK tillsammans med en handläggare på Arbetsförmedlingen (AF) för överlämnande till Arbetslivsintroduktion eftersom jag blir utförsäkrad om några veckor. Min handläggare på FK har tillsammans med mig, min arbetsgivare och min terapeut redan gjort upp en rehabiliteringsplan som sträcker sig till slutet på januari 2015, dvs så lång tid som min tid hos AF måste vara. Tanken är att jag ska fortskrida med den planen under tiden jag är inskriven hos AF för att sedan skrivas tillbaka till FK om behov kvarstår efter de cirka tre månader som man måste vara borta från sjukförsäkringen innan man kan bli aktuell för en ny period med sjukpenning. Planen är att jag ska komma upp i halvtid till slutet på januari 2015 och då arbeta skarpt halvtid och vara sjukskriven resterande halvtid. Planen är inte på något sätt ristad i sten och kan komma att ändras under tiden men det är ett delmål på väg upp till heltid igen. Först måste jag få bort den här äckliga klumpen i magen, annars kommer det aldrig att gå.

torsdag 9 oktober 2014

Flytt av min tidigare blogg till Blogger

Välkommen till min nya blogg och hemsida! Jag har nu bestämt mig för att pröva Blogger för mitt fortsatta bloggande. Mina tidigare blogginlägg hittar ni på: http://www.tillbakatilllivet.n.nu/blogg