lördag 14 november 2015
Livets nivå här och nu
torsdag 12 november 2015
Prestigeförlust - bakslag eller vad det nu ska kallas
Ångesten blev så stark inför att behöva tala om på jobbet att jag skulle backa. Jag fick inte ur mig det första dagen, inte heller andra dagen, tredje dagen var jag hemma. Först den fjärde dagen vågade jag säga något. Blev inte lika jobbigt som jag tänkt. Vad knäpp man är, vad knäpp jag är.
Att acceptera, omvärdera, tänka positivt på det som ändå förändrats i rätt riktning, se var jag är nu i förhållande till för ett år sedan, två år sedan, tre år sedan. Det är svårt. Vill ju vara duktig.
onsdag 4 november 2015
"Jag vill leva, jag orkar bara inte prestera hela tiden"
Idag läste jag något som berörde mig så mycket. Jag kunde känna varenda ord som om det var mitt eget. Så jag bara måste dela med mig av det. Fick inspiration att skriva här igen. Detta är så som jag känner det:
Fortsätt att läsa på:
http://www.vakentimmar.com/2015/10/jag-vill-leva-jag-orkar-bara-inte.html?spref=fb&m=1
Kram på er!
torsdag 30 april 2015
Jag önskar att jag kunde vara lite mer positiv
Jag orkar inte med att alltid vara den som ser alla fel och brister på saker och ting. Att alltid vara den som styr med allt och ser till att saker fungerar. Men jag kan liksom inte sluta för då stör jag mig så jag mår dåligt för det. Ibland känner jag att jag är för smart för mitt eget bästa. För smart för att jobba där jag gör. Inte så att jag vill skryta, det vill jag verkligen inte men jag verkar ju vara ensam (nästan i alla fall) om att hela tiden se hur saker kan göras bättre eller utvecklas. Varför kan jag inte bara stänga av den funktionen i min hjärna så slipper jag bry mig så mycket och slipper bli frustrerad över situationen. Det leder ju bara till att jag blir negativ till det som är, negativ till hur saker löses och negativ i hur jag pratar med människor runt omkring mig. Jag vill vara positiv, lyfta andra och mig själv och leverera positiv energi. Men jag kommer nog inte komma dit om jag själv inte mår helt bra. Frågan är bara hur jag ska komma dit?
onsdag 29 april 2015
Nytt upplägg på sjukgymnastiken
tisdag 28 april 2015
Rehabiliteringsuppföljning igen..
En tung månad
måndag 23 mars 2015
Hjärndimma
Idag va ingen bra dag på jobbet. Kunde inte koncentrera mig, kunde inte få ihop det jag skulle skriva. Allt kändes bara rörigt. Tidspress. Va tvungen att bli färdig innan jag gick hem. Blev kvar längre än vad jag skulle. Kändes inte bra. Rädd för att aldrig komma tillbaka, rädd att ha tappat min förmåga. Men vad skulle jag göra istället? Jag har tappat all längtan, tappat bort framtidstron. Det är helt blankt när jag försöker tänka ut vad jag vill bli när jag blir stor. Frustrerande. Svart hål.
lördag 21 mars 2015
Psykiatriker som gick in i väggen
torsdag 19 mars 2015
Tung degklump
Min lediga dag. Orkar ingenting. Får ingenting gjort. Tung degklump. Handlingsförlamad.
Är detta meningen med livet?
Hur ska jag klara mig utan min lediga dag? Ångestklump i magen.
onsdag 18 mars 2015
Var snäll mot dig själv!
"Du slår så hårt på dig själv, så hårt skulle du aldrig slå någon annan."
Det har etsat sig kvar i min hjärna, de där orden min terapeut sa häromdagen. Varför ska det vara så svårt att va snäll mot sig själv? Att inte se allt som inte blev som det va tänkt som misslyckanden? Att älska sig själv? Att respektera sig själv? Att säga nej? Hur bär man sig åt när man aldrig har lyckats med allt detta tidigare? Att inte slå på sig själv!
måndag 9 mars 2015
Vänner
Wiktionarys definition på vän är: person som en annan person är nära bekant med och vars relation till denna präglas av positiv kontakt, ömsesidig tillgivenhet och tillit.
När slutar man att vara nära någon annan person? Det finns människor i mitt liv som jag varit väldigt nära vän med, riktigt nära. Men det är idag människor som jag inte alls har kontakt med längre vilket känns väldigt konstigt när jag tänker på det. Konstigt därför att vi delat så mycket djupt från vårt innersta. Nästan känt varandra bättre än vi känt oss själva. Det gör mig ledsen. Men jag känner att vissa av dessa människor har valt bort mig och då är det deras val, jag har gjort försök att finnas kvar men det har hela tiden runnit ut i sanden av olika anledningar. Några har bara försvunnit bort, sakta men säkert.
Det finns även människor i mitt liv som jag varit vän med men kanske inte så nära som de jag beskrivit ovan. Men mer vän än bekant, något där i mellan kanske. Dessa har också försvunnit, några tidigare i livet på grund av ändrad familjesituation, boplats eller vad det nu beror på, några har försvunnit sedan jag blev sjuk, dragit sig undan. Jag har inte orkat upprätthålla dessa kontakter.
Jag har nästan inga vänner kvar. Har bara en enda nära vän idag som jag faktiskt kan kalla för nära vän. Jag behöver fler vänner, behöver ett socialt nätverk, ett socialt sammanhang att få växa i men jag har inte kraften att göra något åt det. Vet inte var jag hör hemma, i vilken kontext jag skulle kunna hitta några vänner. Jag behöver människor som ger mig energi, inte tar. Jag behöver människor att skratta tillsammans med, att göra roliga och upplyftande saker med, att kunna vara både glad och ledsen med. Men jag vet inte var eller hur jag ska börja. Hur hittar man nya vänner när man är mitt i livet? När man inte har orken eller tycker att livet är toppen? Vem vill bli vän med en ibland nedstämd person som aldrig orkar umgås? Det blir lite moment 22.
söndag 8 mars 2015
Rehabiliteringsplanering
lördag 7 mars 2015
Läkarsamtal
måndag 2 mars 2015
Trodde inte jag skulle behöva skriva det här..
onsdag 18 februari 2015
Vad strävar jag efter?
Jag har hela tiden känslan av att jag måste försvara mig. Försvara varför jag inte kommer upp i tid snabbare. Försvara min sjukdom och hur det är. Det komiska är att det inte är FK och vården som jag måste slås mot utan snarare omgivningen i övrigt. Man kunde ju tänka sig att det skulle vara tvärtom men nej, inte just nu.
tisdag 10 februari 2015
Mental trötthet
Här är en bra sida om information om mental trötthet:
Göteborgs universitet - om mental trötthet