Nä, jag var inte så stark som jag trodde. Jag tänkte att det här kommer inte ta så lång tid upp till heltid. Larvigt med bara en och en halv timme om dagen. Men inte. Jag är i en dimma. Hamnar ofta i en bubbla i röriga situationer, ser att människor pratar runt omkring men jag hör inte, registrerar inte. Två röriga situationer som är värst just nu är tjatter kring fikabordet (4-8 personer) och möten (4-8 personer). Stresspåslag av hög rang enligt min terapeut. Något att jobba på.
Imorgon kommer jag få tillbaka mitt gamla kontor, det jag satt i när jag brakade och blev sjukskriven. Jag kommer inte gå in där imorgon, inte nästa dag heller. Nästa vecka kommer jag börja exponeringsöva mig tillbaka till en neutral relation med det där kontoret. Min terapeut kommer vara med första gången men sen måste jag fortsätta att exponera mig gradvis i minst två veckor för att inte falla tillbaka i något negativt. Det blir tuffare än vad jag trodde. Jag trodde jag var stark nu, trodde att jag klarar vad som helst. Jag känner mig allt annat än stark. Men en sak är säker, jag är inte personen som brakade för två och ett halvt år sedan, kommer aldrig bli det igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar