måndag 23 maj 2016

Skållad råtta - minst sagt!

Fick en kommentar idag på ett av mina tidigare inlägg. Det relaterade till att arbeta som en skållad råtta.

Ja, just nu känns det så i allra högsta grad. Hinner inte andas på jobbet, glömmer bort att ta lugna djupa andetag. Ont i bröstet, kan det va ångest som smyger på. Yr. Ont i kroppen. Arg, besviken, ledsen. När jag upptäcker att jag gör lika mycket eller till och med mer än vissa kollegor som jobbar hundra procent mot mina ynka femtio. Ändå ska jag motivera varför jag inte kan trycka in ännu en uppgift.

Va på massage häromdagen, brukar gå en gång i månaden. Massören sa att jag är den stelaste kunden han haft. Den här gången va det som om jag till och med va öm i huden. Jag är så nära att ge upp igen. På jobbet är jag ingen, INGEN. När kollegorna inte ens bryr sig om att jag jobbar istället för att fika, jobbar över mina timmar och knappt tar någon lunch då och då. De kan sitta och fika i fyrtiofem minuter och snacka skit, rasten är femton minuter egentligen. Trettio minuter som hade kunnat användas till att jobba på, få något gjort. Kom inte till mig sen och säg att ni inte hinner med så jag måste ställa upp mer. Glöm det. Känns som om jag är satt på en viss tjänst för att jag inte vill ha den. Så att jag ska kasta in handduken och ge upp. Säga upp mig eller bli uppsagd.

Får minnesluckor allt oftare. Försvinner plötsligt från ett samtal, mitt i en mening. Svart hål. Men vill inte hitta nödbromsen, vägrar.

Förresten, jag är sjukskriven femtio procent i fyra månader till. Inte aktuellt att öka just nu tyckte läkaren. Vågar inte göra ändringar på medicinfronten, jag är beredd att hålla med den här gången. Fyra månader till. Förstår ni. Fyra månader. När ska jag bli normal.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar