Ja, jag ringde till mottagningen för att fråga varför jag skulle få komma till en annan läkare vid sista återbesöket. Jag ville fortsätta ha samma läkare eftersom jag tidigare fått byta så mycket. Sekreteraren skulle kolla upp detta och återkomma. Istället fick jag en telefontid till min gamla läkare och min besökstid ströks. Jag bara undrade och ställde frågan om det var möjligt att få behålla samma läkare!!!? Men det tolkades tydligen som om jag sagt ifrån om läkarbesök!
Ja, jag har slutat gå till min psykoterapeut efter nästan två års tid men det var något som jag uppfattade som ett gemensamt beslut mellan mig och min terapeut och att det dessutom var hon som initierade det hela. Jag kom inte längre tillsammans med henne, det blev mest prat om samma saker och det kändes nog som om vi var färdiga med varandra. Jag hade ju redan påbörjat KBT-terapi parallellt och det var också där jag kände att jag kom framåt och hade större behov av, dessutom fanns den terapeuten på närmre håll rent logistikmässigt för mig.
Ja, jag har sagt nej till föreslagen medicinering därför att de redan lyckats få mig att gå med på två olika preparat redan. (Fler innan dess men som blivit utbytta). Jag har varit rädd för biverkningar, rädd att bli ännu mer trött och håglös vilket jag också fört en diskussion om med min läkare och som han ändå verkade förstå och acceptera. Beroende av ännu mer mediciner, fast det blir man inte enligt läkaren, beroende alltså. Jo, eller hur?! Varför reagerar kroppen då negativt när man tar bort medicinen man ätit?
Nej, jag vill bara skrika åt dem att de kan dra någonstans just nu. För jag har verkligen inte velat bidra till en försämring av mitt mående. Mitt sikte har hela tiden varit att bli bättre, få må bra på riktigt.
Vill bara säga hej och "jag lever" plus skicka en stor kram! Grymt märkligt gjort och sagt av din VC och läkare. Jag vet från min VC att kommunikationsvägarna är urusla - men så här får det verkligen inte bli! Hoppas att du finner en väg tillbaka mot ett bättre mående! Kram!!! ❤
SvaraRaderaSkönt att höra att du "lever"! Blir ju allt lite orolig när du inte skrivit i din blogg på länge för det är inte likt dig. Men jag förstår precis.. orkar inte jag heller så ofta numera! Kram <3
RaderaMen jösses vilken otur du har med allt vad läkare heter. Tur att man haft samma hela tiden. Hoppas problemen löser sig och att depressionen ger med sig. Många kramar till dig. Helena
SvaraRadera